Jag går på mycket konserter just nu och det var ett av mina nyårslöften till mg själv detta år. Att göra saker som gör mig lycklig, mig och ingen annan. 

I helgen var det propaganda men jag jobbade och åkte istället på propagandas efterfest i lördags, jag kände mig inte alls frisk men tänkte att det var efter fredagens bravader så jag tvingade mig ut till Nobelberget ändå och vid 02 klev Jonathan Johansson upp, han jag älskat sen jag såg honom som förband åt Vernoica Maggio för flera år sedan. Han gör en aldrig besviken. 

Igår vaknade jag sex på eftermiddagen…kände mig helt död och inte alls frisk. Så idag ligger jag hemma från jobbet och försöker överleva. 

Way out west. 


Way Out West och jag fyllde 25.

Jag har alltid älskat att vara lejon och fylla år under den bästa månaden då solen och sommaren är som bäst, men tji fick jag och spenderade mesta tidena i Göteborg att hänga mina dyngsura trosor på Jakobs element…Men! jag var överlycklig och inte ens vatten eller tros-brist kunde förstöra det.

Jag skulle kunna berätta hur bäst Anderson.Paak och Young lean var, hur extremt mycket alkohol vi konsumerade och hur glad jag var att få spendera allt detta med mina finaste, meeen jag vet hur underbart det var och det räcker gott och väl just nu. 

Bild

Jag springer runt i ett mörkt Stockholm efter bekräftelse, bekräftelse att jag är värd mer än vad han sa, mitt livs kärlek, han som inte nöjde sig med bara mig utan kramade om andra som inte var jag på sidan om.

Jag virrar runt och håller fast, så hårt jag bara kan, i någon, vem som helst, som ger mig ett leende. Jag glömmer bort min existens och undar hur han vill att jag ska vara. Jag fokusera så mycket att jag går vilse och tappar allt istället för att få mer. Jag förlorar mig själv i den mörka skogen och hittar inte hem.

Hur många gånger jag än tror att det är sista gången jag tillåter någon komma före mig själv så springer jag ändå in i skogen igen, ropandes efter någon med ett leende

”Jag kan vara vem som helst bara jag får vara din!”

Dröm.

​ 

Fredagen förövrigt, LYCKA rakt igenom. Vi började kvällen som vanligt hemma hos Oscar med alldeles för starka gin&tonic drinkar vilket är min favorit (starka drinkar alltså), sen gick vi till Musikaliska och dansade hela natten, låtsades vara DJ och blev bärd till F12 enbart för att jag var ju DJ och därför ganska cool. Kände mig jävligt cool. Dansade ännu mer och sen vid fem snåret åkte vi till favorit kiosken och favorit balkongen, åt mat som om det inte fanns en morgondag och rökte cigg tills någon (Oscar) ramlade sönder sin favorit lampa. 

Vilket dream-team.  

Artipelag.


I lördags morse vinglade vi hem från efterfesten, bytte om och satte oss på en buss ut till Värmdö. Vi tänkte ta vara på semestern och agera kulturtanter för en dag. Artipelag ute i Värmdö hade en utställning med Andy Warhol men vi jublade väl inte direkt över utställningen så istället gick vi ut i skogen och hängde bland bin och andra småkryp. Om det är något som botar bakfylla så är det ju naturen…Det har mamma alltid sagt! 

Öregrund. 

Så jag åkte hem till Mamma och Pappa i lördags och Lena kom hit i måndags. Vi har bara myst, ätit mat badat och ätit lite mer. Mums!

Men igår snodde vi bilen, hämtade upp efterlängtade vänner och åkte ut till Öregrund för att träffa ännu fler efterlängtade vänner. Vi käkade pizza på klipporna till den rosa solnedgången och dansade natten lång till den svenska björnstammen och gamla hits nere vid hamnen. Vackrare än så blir det nog inte. 

Vet ni att ens vänner betyder allt? Ta vara på varje sekund, varje minut, som ni ses. Pussa på dom, kläm på dom, krama om dom hårt, glöm aldrig bort hur otroligt ovärderliga dom är. Jag har pussat, klämt och kramat och jag känner lyckorus inom mig. Dom är mitt allt!